14,5 km terräng i 5.45-tempo. I totalt mörker!

Jag skrattar inte speciellt mycket när jag springer. Jag brukar vara glad, det hör liksom till, men inte så jag skrattar. Men det har jag gjort i kväll.

På väg hem från jobbet var jag inne på fenomenala mest ute och lät mig övertalas att köpa en Petzl Myo XP. Pratade lite annat jox och köpte mig en bra mössa. Sneglade lite på Inov8 X-talon 212 som verkar vara grymt bra, men nu får det vara stopp på inköpen ett tag.

När jag kom hem petade jag i batterierna i lampan och bytte om. Vädret var allt annat än inbjudande. Mulet, mörkt, blåsigt och regnigt. Arc’teryx-jackan jag köpte för ett tag sedan fick bekänna färg…

Jag satte av mot Årby och i backen upp mot stugan drog jag på Myon. Jag såg allt. Kände mig stöddig i beckmörkret och drog ut på milspåret. Inga som helst problem. Upplevde inte löpningen som svårare än i dagsljus om man utgår från samma förhållanden, det vill säga dyngsurt, halt och lerigt. Och det var det jag skrattade åt. Har aldrig sprungit i så mycket vatten och haft så leriga skor/tights på mig. Börjar förstå poängen med gore tex-skor i spåret. Skrattade varje gång jag kollade på klockan – även om jag successivt tappade tempo så höll jag god fart (för mig) med tanke på väder, underlag och mörker. Otroligt roligt att halka runt i skogen och inte känna sig hindrad av mörkret. Spännande.

När jag kom hem konstaterade jag att jackan som jag köpt för att stoppa för vind och kallare klimat även gjorde jobbet alldeles utmärkt mot vätan. Den skall inte vara regntät och trots detta släppte den bara igenom regn på enstaka punkter – jag sprang ändock i regn i mer än 80 minuter.

Jag är grymt nöjd med kittet för hösten/vintern. Ett underställ bara. Och ett par handskar kanske…

2 svar på “14,5 km terräng i 5.45-tempo. I totalt mörker!”

Kommentera