Allt har en början

Och här börjar löpsug.

Sommaren 1994 var fantastisk. Sverige gjorde ett helt suveränt vm i fotboll. Jag var precis klar med min värnplikt, skolan var över (för tillfället), jag håll på med körkortet och jag sprang. Jag sprang minst en gång om dagen hela sommaren och känslan jag hade i löpningen då har jag inte haft på väldigt länge.

Jag har gjort några försök att komma igång med löpningen igen, men aldrig kommit igång ordentligt, aldrig hittat glädjen.

I april i år, däremot, dök den upp. Jag hade sprungit, typ, lite i februari och mycket i mars och börjat komma igång. Glädjen kom igång tillsammans med en grupp på facebook och en utmaning på Nike+. Istället för att springa runt i skogen själv hade jag med mig folk i en utmaning som peppade något otroligt.

Det blev roligt på riktigt. Jag väger nästan 15 kg mer, så det är synd att säga att jag flyger fram som jag gjorde 1994, men det är lika roligt idag, förlåt, roligare.

Jag känner löpsug och tänker skriva om det.

Kommentera