Vilken härlig vecka det blev

Först fick jag ihop 67 km utanför träning helt på egen hand under onsdagens upprepning av Blacksmith Ultra. Tjockt pannben blev lite tjockare. Mycket värdefullt. Dessutom, som en parentes, tror jag faktiskt inte att jag sprungit mycket mer än 30 km på egen hand utanför tävling förut. Så det blev ett distanspers på ett sätt.

Stack ut på en promenad på 10 km på torsdagen. Visst, det är inte löpning, men det är bra återhämtning och med Transylvania Trail Traverse framför mig så är det i allra högsta grad bra att vara en effektiv gångare också. Blir en del sånt där.

Nästan 2 dygns vila innan det var dags att kliva på Pace On Earths #ultraintervalchallenge. I vanlig ordning blev det inte som jag tänkt mig, redan efter första intervallet hade jag en pulserande smärta i höger höft som jag tänkte vila bort, men efter 3 timmar var den fortfarande kvar, så jag tog en ipren och slog bort tankarna på fler intervaller. Vid 12 på dagen hade fru plötsligt löpsug, så jag slog följe med henne. Tänkte att jag skulle fortsätta snurra runt i spåret efter 10 km, men man kan säga att avsaknad av toalett/toalettpapper satte stopp för den tanken. Nåja, dubbelpass på ungefär 20 km totalt är ju ok.

Ödesmättad himmel över åker. Någonstans i anknytning till Årbyskogens milspår.
Ödesmättad himmel över åker. Någonstans i anknytning till Årbyskogens milspår.
Linda tar sig fram. Jag kniper.
Linda tar sig fram. Jag kniper.

Idag bar det iväg på långpass längs Sörmlandsleden. Fick gott sällskap av Simon. Med de 30 kilometrarna i benen stänger jag veckan på 118 km löpning, vilket är riktigt bra för att vara mig.

Simon omfördelar vätska.
Simon omfördelar vätska.

Förra veckan gick i backens tecken och den här skulle gå i distansens dito. Även om det inte blev några ultraintervaller gjorde onsdagens ultralångpass tillsammans med dubbelpass och långpass att det klaffade.

Underbart.

Kommentera