Jag rör mig, jag står still…

Smått tacky referens, men lite känns det just nu. Hånet står jag för själv. Jag kämpar på och det är verkligen en kamp. Det känns fruktansvärt hårt att få slita så hårt för något som jag tog för givet för bara ett par månader sedan. Ska det vara så stor skillnad mellan formtopp och det andra?

Jag lämnade en lekande familj på Leos Lekland i eftermiddags. Fruktansvärt oinspirerad. På med inov-8-ryggan – den är bättre än camelbaken för ren transport (kan rent utav vara en sådan Hanna letar efter). Ned med en vattenflaska och pannlampan. Hade någon sorts fåfäng vision om att springa en halvmara idag, men jag grusade planerna med god effektivitet. Helt på egen hand.

Årbymilen var riktigt skön idag. Ensam. Men bra temperatur och härliga dofter. Lyckades ta mig runt innan mörkret lade sig. Lyckades göra det med torra fötter. Tog den tid jag behövde med andra ord.

Kisspaus följt av lite stretch runt 5 km. Drack lite grann. Lufsade vidare. Drack igen efter > 12 km. Stretchade. Lufsade vidare. Fick ihop 17,5 km.

Hade en del känningar i baksida knä, säte – därav stretch under rundan. Måste lägga in en stretchoffensiv. Core-träning kommer jag få höra. Fan vad tråkigt.

Nåja. Längsta rundan efter Växjö Failathon i alla fall.

Bara det är ju en fjäder i hatten.

Kommentera