Det börjar dra ihop sig – Dracula

Benen börjar kännas ok efter förra helgens myr-moss-spång-äventyr i Dalarna. Jag sprang en sväng igår och det finns hopp, även om det kändes lite motigt och stelt. Tar nog ett pass ikväll och kanske ett i morgon eller på tisdag. Lätt, kort, lugnt. För att få fart på benen.

Dracula är på allvar. Det är inte ofta man får ett pm som innehåller en ”kit-list”. En förteckning över utrustning som är obligatorisk för alla som startar. Vanligt i större arrangemang, men framförallt i miljöer där naturen är lite mer fientligt inställd än under t.ex. ett stadslopp över halvmarathon-distans.

Det är också av den anledningen vissa ”rep-tider” ser lite märkliga ut för loppet. Har man inte lyckats ta sig till b vid tiden y är det ingen idé att försöka ta sig till c till tiden z. Då får man snällt gå ned för berget och fundera över vad som gått fel.

Kitlistan då? Såhär ungefär (egen översättning från engelska). Fyller på med kursivt raden under med den utrustning jag har.

* Nummerlapp. (Tillhandahålls av tävlingsorganisationen)
* Mobiltelefon
Tar med min vanliga. Hyfsad kamera, säkert någon app som kan vara bra.
* Jacka, vattentät som andas.
Haglöfs Gram Comp Pull. Activeshell. Fina grejer.
* Vatten- och vindresistenta byxor.
Ronhill – Trail Microlight Pant
* Keps/hatt
Har. Tar med keps och buff
* Handskar.
Tar med tunna trädgårdshandskar istället för löparhandskar. Behöver något som pallar användning, inte bara agerar lite värmande.
* Kompass
Kommer med posten den här veckan.
* Karta. (Tillhandahålls av tävlingsorganisationen)
* Överlevnadsfilt (rymdfilt)
Har
* Visselpipa
Har
* Första-hjälpen-kit
Har apotekets
* 2 Bars / Energi-geler vid start
Minsta problemet
* Kåsa/mugg på 15cl
Har kåsa. Mugg från sea-to-summit på väg.
* Minst 1 liter vatten (vid start)
Inget bekymmer. Två flaskor á 0,6 liter tar jag med.
* Pannlampa med fräscha batterier (minst 200 lumen)
Har. Petzl Nao med extra batteri. Borde klara en natt.
* Långa löparbyxor (Eller kombination av korta tights och ”benvärmare”)
Får släpa med mig ett par underställsbyxor i merino. Eller Microfiber. Lättast vinner.
* Långärmad överdel (Eller kombination av kortärmad överdel och ”armvärmare”)
Kör med tischa och lösa ärmar.
* Bomull är inte tillåtet i några plagg.
Duhhh
* Ficklampa med extra-batterier.
Har extra pannlampa. 3 x AAA-batterier
* En extra långärmad tröja.
Har. Odlo underställströja. Lätt som luft.
Starkt rekommenderad utrustning
* Identitetspapper
Pass?
* Kniv eller sax
Fällkniv?
* 100 RON i kontanter
Borde ordna sig.

Någonstans där är jag. Lite finslipning kvar. Blev lite problem då jag hade svårt att få tag på flaskhållare till ryggan (OMM Ultra 15). Men det verkar ha löst sig. Har också köpt en drysack på 13 l och 29g. Tryggt att ha torr packning. Stavar är ett måste också. Har. Mountain King Trail Blaze.

Löjligt vad utrustning man behöver till det här loppet, men det blir fler äventyrslopp framöver, och det kommer behövas prylar då också, kanske är jag klar med inköpen för lite tid framöver?

Nedtrappningsvecka nummer två

Planen var ca 50 km hyfsat lätt löpning under andra nedtrappningsveckan och jag stängde den på 56 km. Sprang ett ganska snabbt distanspass på måndagen, långpass på torsdagen och ett lite snabbare distanspass på fredagen. Vilade lördag och avslutade veckan fantastiskt med en ny bekantskap – vandringsleden kring Tjurlången i Arboga. Trixig stig med härlig omgivning. Inte så vansinnigt mycket klättring, men det går lite upp och ned och är mycket sten, rötter och naturliga hinder.

Fick sällskap av Cristoffer så det blev mycket snack om TTT som står runt hörnet. Det blev kort och gott ett mycket trevligt pass i lugnt tempo med utrymme för planering och idé-utbyte.

Nästa vecka blir lugnare – fram till lördagen. Då kommer första smällen.

Movescount_com_–_Från_Suunto
Nedtrappningsvecka 2
sugplopps_1_51_h_Löpning_Move
Fint stigpass runt Tjurlången.

Igår var det nära ögat

Jag kom hem från jobbet, tittade på termometern, drog en djup suck och började preppa. Fredagsfysen är ett inslag som känns väldigt bra. Kanske inte innan man kommer igång, men under tiden är det bra och efteråt kan man unna sig fredagsfirande på lämplig nivå.

Ombytt och klar i mina Salomon S-lab Sense Pro stolpade jag iväg mot Årbyskogen med värkande lår. Måndagens 1000 hm i vilstabacken kändes fortfarande i quadsen.

Jag hade svårt att bestämma mig för hur jag skulle springa, tänkte att det får ge sig när jag kommer dit. Jag började på 10-km-spåret och fastnade – som så många gånger förut – i loppen längst ut och körde mitt, numera, klassiska Rumänienpass. Eller omvänd fartlek om man hellre vill det. Gå i uppförsbackarna, spring utför och flack.

Fokuserade mycket på att gå skapligt fort, för visst går det snabbare att gå än att stå, men det går ännu snabbare att gå fort. Att gå effektivt och gärna snabbt är ett skill-set som är värdefullt under backiga långdistanslopp. Typ 106 km och 8500 hm. Mycket värdefullt.

Vad jag inte fokuserade på så mycket var stigen. Andra loppen rullade jag vänsterfoten hårt utåt över fotleden. Känner hur det knastrar ordentligt, upplever omedelbar smärta och känsla av värmeökning. Svär. Ganska högt och ganska länge, men stapplar vidare. Efter hundra meter känner jag ingenting, och efter ytterligare några hundra meter lyckas jag släppa det med tanken. Men wow vad nära.

Skadan står där och lurar runt knuten hela tiden. Man spelar högt när man tränar på det här viset. Jag springer nästan uteslutande i skogen. Jag springer länge, jag springer ofta och därmed oftast på redan trötta ben. Att tappa koncentrationen för några sekunder kan innebära ett fall eller ett snedtramp som man absolut inte vill vara med om. Och det är lite det som är poängen också. Dels hade jag nog brutit foten om jag gjort samma sak för 3-4 år sedan. Nu är jag beredd att släppa belastningen till andra foten betydligt snabbare. Jag är MYCKET starkare i ligament och muskler. Självklart är det bra när man ska upp i Rumänska Karpaterna och skuffa runt där på mer än 2000 meters höjd på trötta ben i beckmörker.

Ytterligare ett bra skill-set att ta med sig.

Idag känner jag ingenting, ingenting som syns på utsidan, men jag har rimligtvis dragit i något ledband så viss grad av försiktighet kommer iakttas.

Jag kallar den "Variant på Årbymilen"
Jag kallar den ”Variant på Årbymilen”

Snabbpromenerandet börjar ta sig. Med varvad gång/löpning snittade jag gårdagens runda i 6:04-tempo vilket börjar bli riktigt bra. Jag klarar av att gå snabbare med bibehållen energi och jag har ork till att springa snabbare, har bättre momentan återhämtning. Det går bra nu.

Jag har några km kvar innan jag stänger veckan. Ett pass idag och ett imorgon. Försiktig löpning. Inte läge för skada.

31 repetitioner i Vilstabacken

Är det normalt? Igår konstaterade jag i alla fall att det blir förbannat tråkigt. Enda till Ille dök upp. Då blev det, kanske inte kul, men helt ok. Efter ett tag blev jag dock ensam igen och fick kliva på helt solo.

Det är bra träning med stavarna och ett bra sätt att spöa quadriceps till lydnad och förståelse. Jag trodde att jag skulle klara mig ifrån träningsvärk – har ju trots allt varit i sälen och njutit fri från träningsvärk – men i eftermiddags började nämnda quadriceps göra sig påminda.

Vilstabacken x 31. Korkat.
Vilstabacken x 31. Korkat.

Märktes extra mycket med Johan under kvällens kortare tempo-pass. Märker att jag för tillfället inte är van vid fart – inte ens väldigt moderat sådan – det blev tungt att snitta ett 5:20-tempo. Och inte blev det lättare av hur låren börjar kännas.

Flåsigt med Johan. Kändes tungt att springa.
Flåsigt med Johan. Kändes tungt att springa.

Nedtrappningen går bra distansledes, men att dra på sig träningsvärk känns lite onödigt.

Fast de brukar ju säga ”Train hard, compete easy!”. Vilket kan stämma, även om jag inte tror att det gör det för Ultravasan eller TTT.

Nästa vecka börjar nedtrappningen.

Jag har aldrig tänkt så analytiskt som jag gör inför Ultravasan, men någon gång ska man väl försöka toppa också. Jag har kört hårt på distansträningen de sista veckorna. Har inte kört några tempopass alls, i princip kört distanspass där jag kört omvänd fartlek. Jag har gått i uppförsbackar och joggat utför och på flack.

Jag räknar med att jag kommer göra så – dels under Ultravasan som faktiskt erbjuder några höjdmeter – men framförallt inför Transylvania Trail Traverse. Enligt devisen att man ska träna på det man vill bli bra på har jag alltså tränat på att gå i backar. Kortveckan  i Sälen gav dessutom fantastiskt bra tillfällen att träna på att gå med stavar. Stavarna får nog stanna hemma från Ultravasan men jag misstänker att jag kommer släpa på dem hela tiden i Rumänien.

Tränar rättstavning i Sälen
Tränar rättstavning i Sälen

Jag har tänkt nedtrappningen såhär;

  • 3:e veckan innan loppet 70 % av nuvarande mängd
  • 2:a veckan innan loppet 50 % av nuvarande mängd
  • Veckan innan loppet 30-40 % av nuvarande mängd, total vila 2-3 dagar innan start.

Är det någon med erfarenhet som har synpunkter på detta? Ska jag göra annorlunda?

De fem senaste veckan.
De fem senaste veckan.

Långpass och klubbpass.

Jag längtar lite efter en ny månad. Satsningen inför Ultravasa och TTT har inneburit främst en ökning av volym. Det går inte en dag utan att jag känner mig sliten. Är van vid 3-5 träningspass i veckan och kör nu 5-7. Med två långpass i veckan.

I lördags sprang jag Sörmlandsleden från Hälleforsnäs till Eskilstuna (50 km). Uteslutande på stig som var i princip osynlig långa sträckor. Gräs, tistlar, ormbunkar och brännässlor en masse. Kuperat och trixigt. Sista milen gick trögt, men jag sprang med någon som hade det svårare. Så det kändes lättare.

07_19_2014_Mellösa__Sodermanland_County__Sweden___Run___Strava

Lovade mig själv att om jag fullföljde hela så fick jag vila söndag. Vilket jag alltså gjorde. Hela dagen på Skantzö-badet i Hallsta. Ben som kliade på utsidan av all exponering och pirrade på insidan av ansträngningen.

Igår kom träningsvärken och – som ett brev på posten – en förfrågan från Nino om vi inte kunde ta ett pass med Eskilstuna Trailklubb när han ändå var i stan. Så fick det bli.

Mötte upp med klubben klockan 18.00 efter gemensam bilfärd från ICA Slagsta. Två grupper. Gemensam backträning i 20 minuter, därefter skulle några köra obanad löpning och resten nöta på i backe i ytterligare 30 minuter, för att slutligen förenas i några barfotaintervaller på en gräsplan.

Inte jag. Jag körde Rumänien-style med stavar i backen och fick ihop 16 repetitioner innan alla var klara. Då gick jag och Nino lös på gröna milen som vi – åtminstone min vana trogen – sprang vilse på. Vi följde grönt och lyckades hitta tillbaka och sprang samma väg tillbaka, men det gjorde inget, vi fick ihop 11 km istället för 10. Skönt trötta ben.

07_21_2014_Eskilstuna__Sodermanland_County__Sweden___Run___Strava 2

07_21_2014_Eskilstuna__Sodermanland_County__Sweden___Run___Strava

Idag är benen tunga.

Skräckslagen, uppgiven och lite besviken

Många håller Ultravasan 90 som årets utmaning. För mig är det ett långpass. Även om det är lite prestigefyllt att klara gränsen på 10h 30min som krävs för medalj. Vad är väl 90 km i 7-minuters-tempo över spänger, stigar och myrmark?

Det som skrämmer mig är TTT. Transylvania Trail Traverse 106 km. Det som skrämmer mig är att det är nära, att jag skulle behöva träna mer än dubbelt så mycket som jag gör – och då tycker jag redan att jag tränar en hel del. Runt 100 km i veckan är mycket för mig, och det är det som gör mig uppgiven.

Jag blir skrämd av det faktum att det närmsta jag kommit utmaningen var i Spanien 36 km, 1400 hm. På skrattretande ~9h. Långt ifrån 106 km och 8500 hm. Om man bryter ned det utan att ta hänsyn till höjdmetrar, bara det faktum att det tog mer än 9 timmar att ta sig 36 km så kommer jag hålla på i 26 timmar. Det sjuka är att det förmodligen kommer ta längre tid. 🙁

För ett tag sedan hade organisatören två riktigt duktiga bergslöpare med lokalkännedom att provspringa första delen. Den första delen ska man – som det ser ut i skrivande stund – klara på 12 h. Innan man ska springa lika mycket till. De som testlöpte kom runt på 14h. Visserligen inte i tävlingsfart, men ändå. För att klara cutoff ska jag alltså springa mer än två timmar snabbare än rutinerade bergslöpare med lokalkännedom. Besviken.

Eventuellt justeras starttiden till 04:00 (vilket ger 14 h till cutoff) så att vi startar i mörkret och inte kommer vistas på de värsta delarna av berget mitt i natten – i slutändan handlar det om säkerhet. Det kommer bli tufft att klara det på 14 timmar också, jag får inte göra många misstag. Förmodligen inget alls.

När jag anmälde mig till  loppet såg jag 106 km och 8500 hm som en utmaning. Inte detsamma uppdelat på två dagar, vilket blir konsekvensen om man inte klarar cutoff. Då får man skjuts till hotellet för ny start på morgonen dagen efter och det blir ett ”stage-race”. Vilket är coolt, men inte lika coolt. Självklart vill man riva av loppet i ett svep.

Jag ska träna massor på att bli en effektiv powerhiker. Massor. För jag vill klara det.